JM does not take responsibility for the translation

Kajplats i Årstaviken

På Liljeholmskajen lever boende, restauranger, kaféer och företagare i perfekt harmoni på ett av Stockholms allra bästa lägen.

2015-03-27
Det svarta Wingårdhs-ritade Kajen 4 är ett utropstecken på Liljeholmskajen.
Det svarta Wingårdhs-ritade Kajen 4 är ett utropstecken på Liljeholmskajen.

De kommer från Madrid, Dun Laoghaire, Linz och Lundby gård men kärleken förde dem till Liljeholmskajen. Kärlek till människor, mat, natur och arkitektur – och alltihop finns i sjöläge, just där Stockholm växer spektakulärt ut från Söder till en ny sea front med svindlande profil. Liljeholmskajen, eller ”kajen”, som de boende här säger, är JMs största områdessatsning sedan Hammarby sjöstad. De första JM-husen började växa fram 2003 och när området står klart omkring 2018 ska här finnas 4 500 bostäder. Nu i områdets andra etapp går JM på höjden i en rad höga hus på kajplats, som en fört med de stiliga trettiotalshusen på Norrmälarstrand. Det första huset Kajen 4, står klart, men med tiden kommer Kajen 5, 6, 7 och längst bort mot Årstabron Brohuset, där försäljningen redan har börjat. 

– På kvällen är det fantastiskt här uppe, som ett litet Manhattan, säger Tommy Evin, som lever med sin man Hans Sabater och katten Kritan i en tvåa på 19:e våningen i Kajen 4, det 75 meter höga svarta huset, ritat av Wingårdh Arkitektkontor.

Det är en dramatisk, kaxig byggnad som inte skäms för sig med sitt spännande formspråk och skulpturala art deco-liknande balkonger som kunde suttit på en zeppelinare. Det är ett filmiskt hus med en känsla av New Yorks trettiotal. Sedan det stod klart 2014 har huset blivit ett utropstecken för den dynamiska utvecklingen vid Liljeholmskajen.

– Vi ser åt tre väderstreck och tröttnar aldrig på utsikten. Det händer något hela tiden; bilar, ­flygplan, blåljus… som vi som tur är inte hör, det är bra ljudisolering. Vi är verkligen mitt i en stad, säger Tommy som är marknadschef på en stor hotellkedja.

– Det är storstadskänsla nära naturen, säger Hans, som växte upp i Valencia vid Medelhavet och vill leva nära vatten.

Tidigare bodde paret mitt inne i Madrid.

– Men, jag ville bo i Stockholm och ha vatten framför mig. Vatten gör mig glad, jag kan sitta hur länge som helst och titta på det. Att man kan bada mitt i stan är ovanligt för att vara en europeisk stad, säger Hans.

– Ja, här i huset åker folk ner i hissarna i badrock, skrattar Tommy.

Hans arbetar på ett reseföretag som skräddarsyr resor åt resenärer från USA.

– I dag måste man paketera en resa. Amerikanerna är intresserade av historia, natur och skandinavisk mat på bra restauranger.  

  • Solen går ner över Liljeholmskajen. Från Kajen 4 ser man ända till Globen.
  • Tommy Evin och Hans Sabater bor på 19:e våningen med en oslagbar utsikt.
  • På Brot hittas surdegsbröd och söta bakelser.
  • Uppe vid Sjövikshöjden finns en liten skog som lämpar sig för lek oavsett årstid.
/ 7

Utsikten häruppifrån är magisk, man har svårt att slita sig från fönstren. Blicken drar från Globen i öster, över södra himlen, västerut med Hässelby och Kista torn, innerstaden och sen Stadshuset, precis innan huskroppen skymmer. Nedanför ligger de nya kvarteren, en helt ny del av stan, framkallad i en makalös utveckling från skuggsida till framsida.

Liljeholmen var förr en mellanplats med kontor och industrihus. Längre tillbaka fanns SJ:s verk­städer här och en legendarisk kåkstad, Årstadal, byggd sent 1800-tal utan avlopp så stadsdelen blev ett exempel på hur man inte fick bygga i ­Stockholm. Husen revs på 1960-talet. Sedan dess har Vin & Spritcentralen och GB haft lager i de bergrum som nu ska bli parkeringsgarage. Alldeles intill tar naturen vid med Årsta skog som drar iväg med löparbanor och stigar ända till Gullmarsplan. Med cykel är man på en halvtimme i Nackareservatet med skogsmarker, vandringsleder och badsjöar.

Tommy och Hans träffades i Madrid. Tommy hade arbetat som konsultchef på ett av de större bemanningsföretagen, men ledsnade, drog till Spanien 2002 och jobbade som bartender och i hotellbranschen. Hans var språklärare. De träffades, blev kära och flyttade ihop. Tommy trivdes fint i Madrid och det var Hans som så ­småningom ville flytta till Sverige.

– Spanien är ett socialt land, det är otvunget och okomplicerat, lätt att träffa människor. Men arbetsmässigt är det katastrof, osäkert och dåligt betalt, berättar Tommy.

Ett hett tips om en avbokad JM-lägenhet på Liljeholmskajen visade sig vara rätt och de slog till.

– Vi satt i Spanien och skulle välja tapeter.

Det var inte så lätt, men det gick ju faktiskt bra.

Till sist, i januari 2009, satte de sig i bilen med nosen riktad mot norr.

– Det började snöa redan i Madrid. I Tyskland var det minus 13. Sen blev det bara värre och värre. 

Men sådana besvärligheter sjunker snabbt ­undan. Väl i lägenheten nära Sjövikstorget trivdes de fint i fem och ett halvt år. Men när det svarta huset började växa kom längtan efter riktigt lyxig utsikt. JM-butiken besöktes, en avbokad lägenhet fanns till salu.

– Det var en söndag. På torsdagen köpte vi den, säger Hans.

Då fanns det inte ens hissar och man fick gå 19 våningar upp, men inflyttningen fungerade utan problem.

– Man känner sig omhändertagen. Det är JM bra på, säger Tommy, medan vi susar de 19 våningarna ner till marken. Det tar 26 sekunder.

Nere i området möter vi stadslivet på Kajen. ­Vardagarna har sin rytm. Butiker öppnar, barnvagnar rullar hit och dit på väg till dagis eller Svenska kyrkans café. Kajerna lockar folk året om, på vintern löptränar många eller promenerar på stigen bortåt Årstaviken. Bryggorna ligger tomma, men kommer snart att fyllas med vårsolande Kajen-bor. I sommar kommer bad och klirr från uteserveringar.

Framåt 11-tiden syns de första lunchgängen komma knallande från Marieberg. Liljeholmskajen har blivit ett mat-Mecka. Matkultur från jordens alla hörn samlas här: japanskt, pakistanskt, indiskt, italienskt, thailändskt, Bistros och krogar.

– Det finns ett fantastiskt utbud av restauranger här. Vi har sagt att vi ska prova ett nytt ställe i månaden. Det sägs att Indian garden är en av ­Skandinaviens bästa, säger Tommy Evin och ­rekommenderar även The Black Swan, en nystartad ”gastropub” i det svarta höghuset.

Det är kö ut i dörren, men vi kilar oss in och äter en utmärkt Boef Bourgignon med potatisstomp. Det surras trivsamt.

– I England är det ofta djurnamn på pubarna och vi ville ha nåt liknande. Vi vill ha känslan av att alla är välkomna hit, barnvagnar också, det saknas sådana ställen i Stockholm, säger Mikael Axell som driver krogen med sin fru Frida Ernsth.

Tidigare drev paret restaurang Smakfullt under två år i en annan del av området. Mikael är uppväxt på östgötska Lundby gård, med en släkt av jägare.

Menyn på The Black Swan har flera rätter med viltprofil, gärna vildsvin från Sjunkaröds vildsvinsfarm i Skåne.

– I Sverige är vi lite ovana vid vildsvin, som upplevs som stökigt djur som saboterar. I Italien görs de bästa salamikorvarna av vildsvinskött, säger Mikael.

Mat har präglat paret ända sedan barndomen. Frida växte upp i Stockholm, med en bakande, matlagande familj. Hon utbildade sig och började samtidigt jobba på krogar. Mikael pluggade i Mjölby, men sökte sig till Stockholm där allt ­händer i branschen.

– Två dagar efter studenten flyttade jag och en luftmadrass in i en etta på Östermalm och började leta jobb.

Så småningom träffades Mikael och Frida på ­restaurang Ulla Winbladh. De jobbade vidare där ett tag, men kände snart att de ville ha ett eget ställe.

– Vi vandrade omkring och tittade var vi skulle känna oss bekväma. Vi kom hit till Liljeholmen och tyckte det såg underbart ut, säger Frida.

Nu ser hon och Mikael fram emot sommaren och en 30 meters uteservering bara några meter från vattnet och skönt belägen mot norr, så det inte blir för stekhett vid borden.

Livet på Liljeholmskajen tickar på. Nu när kvarteren har växt upp börjar det kännas som riktig stad, i ganska stor skala, men ändå med sin egen småstadsprofil. Skomakaren, gymmet, databutiken, naprapat och massage, second hand-butik och en exklusiv smyckestillverkare O’Dwyer.

Det är en trivsam mix av närservice och specialister. Fem-sex minuters gångväg från Sjövikstorget ligger den stora Liljeholmsgallerian med 90 butiker och restauranger – och så tunnelbanan, tvärbana och bussar som snabbt tar en till city eller annorstädes.

Det är viktigt att stadsdelarna har sina oaser. På Sjöviksvägen ligger sedan något år Brot, ett bageri, kafé och lunchställe. Full fart därinne. Bullpåsar köps, dagens soppa och datorer som slås upp för en stunds jobb eller ett möte med minisemlor och kaffedoft.

– Min svägerska bor här och har tjatat på oss att vi skulle starta här, säger konditorn Johannes Eder som driver Brot.

Specialiteterna är stenugnsbröd och mini-bakelser som blivit väldigt populära. I disken trängs inga jättemuffins, utan ett mer europeiskt utbud av bakverk: näpna prinsessminiatyrer, eclair-bakelser, bärtartletter och chouquettes.

– Det är roligare att köpa två-tre små bakelser, det upplevs som elegant och lyxigt.

Johannes Eder är född och uppvuxen i österrikiska Linz. Han träffade sin svenska fru ombord på en lyxkryssare där de bägge jobbade och Johannes lockades till Sverige. Han bor nu i Mälarhöjden, men skulle gärna kunna tänka sig Kajen.

– Det är fantastiskt fint med storstadskänsla, nästan som en charterresa på somrarna vid vattnet.

Inne på JMs bostadsbutik finns framtiden i modell. Marina Axelsson jobbar extra som visningsvärd, medan hon pluggar till strategisk inköpare. Hon berättar om de populära försäljningarna:

– Berghus 2 sålde slut blixtsnabbt och för ­Brohuset längst bort är intresset jättestort.

Typiska inflyttare är unga par och barnfamiljer.

– Det är vattnet och höjderna som lockar, säger hon.

Men Liljeholmskajen har också annat att erbjuda. Uppe på berget, bara några stenkast till pendeltågen vid Årstaberg, ligger JM-kvarter som Sjövikshöjden 5 och 6, där man lever närmare grönskan.

Trygghet är typisk för området.

– Polisen är aldrig här. Folk har glömt plånböcker, kort och väskor, men får oftast tillbaka dem.

Återigen den där speciella glädjen över en nybyggd småstad, där man kan åka ner i tofflorna och köpa frukostbröd. Höjer man blicken finns svindeln när blickarna sugs iväg uppåt längs höghusens fasader, en speciell skandinavisk New York-känsla, är drömmen om framtiden vid ”Kajen”.

JM-favoriter Hemma hos Vardagsrum Inredning Arkitektur
Relaterade artiklar

Jämför bostäder