JM does not take responsibility for the translation

Nytt ljus på Luthagen

I utkanten av Uppsala, nära såväl skog som ­­äventyrs­bad, växer Luthagen norrut i ett område där nya bostäder samsas med anrik industrihistoria – Norra Luthagen.

2014-11-18

 

Luthagen är på en gång nybyggarland och gamla boplatser, stad, landsbygd och kulturmark. Uppsala tar slut här, utanför börjar slättmark och skogsdungar under den vida västerhimlen. Här, precis i kanten av rikets fjärde stad, växer det så det knakar. JM bygger i två kvarter, ett i Luthagen och ett i Norra Luthagen. I Luthagen ska det byggas cirka 400 bostäder, just nu byggs Ängsliljan. På andra sidan järnvägen i Norra Luthagen byggs cirka 300 bostäder. I dagsläget har man påbörjat byggandet av Tegelbacken.

Dessa förändringar välkomnas av de boende, då nya bostäder innebär nya möjligheter för den växande stadsdelen.

– Det här var vägs ände förr i världen, säger Kristina Segerstedt. Hit ut åkte vi på utflykter när jag var barn, då fanns här bara en massa gamla trähus och en bensinmack i hörnet.

Kristina, som är infödd Uppsalabo, har bott i Luthagen i 72 år. I dag är hon ute och går på torget Mimmi Ekholms plats med hunden Birk och tycker det är toppen att bo i ny lägenhet här.

– Pröva brasseriet när ni blir lunchhungriga! ropar hon till oss när vi sneddar över torget mot vår första destination.

Det är söndagsförmiddag och stadsdelen gäspar och sträcker på sig. En liten pojke kommer rännande, slinker in på kondiset och springer tillbaka med frukostfrallor i en påse. Vi kliver in på Konditori Sätrabagarn som öppnar precis så tidigt som det anstår ett riktigt fik. En smula femtiotal med 2000-talets tillägg – en lekavdelning i hörnet.

– Det kommer många föräldralediga som hänger här på vardagarna, berättar Tora Brorsson medan hon fixar en cappuccino.

Hon går i skolan, men jobbar extra bland bullar och pajer på helgerna. Sätrabagarn är ett anrikt familjeföretag, grundat 1945. Bageriet ligger i södra Uppsala och levererar ekologiskt och närodlat bröd till sina olika kaféer och till restauranger och konferensanläggningar.

  • Eva Appelqvist och hennes familj bor i en av JMs nyproducerade bostäder i Norra Luthagen.
  • Eva och John med sin dotter Lilian, sonen Edward och grannflickan Klara spelar spel i vardagsrummet.
  • Vissa av de luftiga balkongerna har utsikt mot Domkyrkan.
  • Fika på Konditori Sätrabagarn.
  • Skogen vid Stabby backar är ett populärt tillhåll för barn och joggare.
  • Grilldags för Erik Nord med familj i Stabby backar.
  • Brasserie Qvitten ägs och drivs sedan 2013 av krögaren Dragan Djordjevic. Målet är en riktigt bra kvarterskrog i Luthagen.
/ 15

Här på torget har kaféet legat i ett drygt år och blivit en naturlig samlingsplats. Några damer träffas och skrattar över wienerbröden och gör sig klara för söndagens kulturpromenad med broschyrer och rediga skor. Ett gäng farbröder snackar sport och föräldrar kvicknar till med kaffe medan barnen går på upptäcktsfärd bland kaféets leksaker.

Här ute i Luthagen hittar den nya stadsdelen sina vanor och vardagar. Bussarna vänder här, ändå är det bara några minuter in till city med cykel. Den nya arkitekturen ökar skalan med moderna material, balkonger, glas och Uppsalas högsta bostadshus med elva våningar. Det blir en spännande dubbelexponering med de äldre femtiotalsfasaderna, som en gång låg vägg i vägg med industrier och åkermark.

Mellan JMs fastigheter växer Gjuteriparken, som så småningom ska bli 7 000 kvadratmeter grönska, fram. Hälften av parken är redan färdig och lockar ut kvarterets barnfamiljer i en långsträckt sänka med lekredskap, bänkar och ett pingisbord i betong, områdets signaturmaterial, som en hyllning till den svunna industrin. 

I centrum ligger torgets alla butiker och matställen: Ica, sushirestaurangen, gymmet EFCT, en presentaffär och en frisör. Brostugan tvärs över gatan var förr ett legendariskt kafé. Den trofasta skylten ”Smörgåsar” sitter kvar, men nu serveras här i stället god thailändsk mat.

På torget klättrar ungar på ett konstverk av svarta stenklossar med bokstäver. Efter ett tag ser vi vad det föreställer: en skrivmaskin med tangenter och pappersark i form av en böljande gräsmatta. Verket hedrar Mimmi Ekholm som torget namngivits efter, en legendarisk kvinna som började sin yrkesbana som sekreterare på Uppsala Cementgjuteri 1921 för att senare avancera till vd över ett av landets största cementföretag – en ovanlig och inspirerande karriär, särskilt på den tiden. Gjuteriet fyllde ut hela det område som nu blir ny stadsdel. På en fasad kan man se ett konstverk där betongarbetare sliter med avloppsrör och brunnsringar. Hela det här hörnet av Uppsala var industrimark, med verkstäder och hantverkare, skjul och förråd. Den berömda Upplands­leran var basen för industrin.

I närheten låg S:t Eriks tegelbruk, en gång Uppsaas längsta industribyggnad, en 115 meter lång träkatedral med stadens högsta skorsten. Intill fanns S:t Eriks Lervarufabrik som levererade utsökt konstkeramik, kakelugnar och bruksgods fram till 1937, då fabriken köptes av keramikföretaget Upsala Ekeby och lades ner. Parker har varit lertag, skolgårdar har varit fabriker, det försvunna arbetet gömt och glömt i lermarken ger platsen en säregen poesi. Bostadsområdet Luthagen växte fram på 1940–50-talen, då den akademiska staden växte. Det var fint att bo ”på Luthagen”, som ett slags Uppsalas Östermalm.

Nu blir Mimmi Ekholms plats ett centrum även för dessa äldre områden. Järnvägen, ”Dalabanan”, drar förbi och förr stannade tågen på närbelägna Uppsala Norra. Det finns planer på att öppna stationen igen för pendeltåg mot Sala, Uppsala central och vidare mot Arlanda och Stockholm. En annan järnväg är helt borta. Få kanske tänker på det, men här gick järnvägen till Enköping, odödliggjord i Totte Wallins sjuttiotalshit Enköpingståget. Sista räls­bussen gick i juni 1979, nu leder gångvägen i stället ut till Stabby backar, områdets gröna oas. Det var en gång i tiden en skärgårdsö där järnåldersfolk bosatte sig. Här ligger även Stabby prästgård, som nu drivs av en livaktig hembygdsförening.

Längre in i skogen, under stiliga lärkträd brinner en eld på en grillplats. Ett kompisgäng ska grilla korv. De bor alla här i närheten med sina familjer, men bara en av de fyra är född i Uppsala – resten kom hit från Norge, Värmland och Jämtland för att plugga. Så möts man i ”den eviga ungdomens stad”, träffas i ljudet av stadens kajor, går på seminarier och universitet, festar och pluggar och sätter bo.

– Vi trivs fint här och är ofta ute i Stabby backar där vi löptränar, och leker med barnen. På somrarna finns det ett mysigt kafé i prästgården, säger Erik Nord.

Barnen går i den lilla Eriksskolan i kanten av skogen, en koj- och lekskog med stenblock och spännande stigar. Långt ute på andra sidan fältet ligger Uppsala observatorium.

Det är dags för ett hembesök hos en av Norra Luthagens invånare. På Gimogatan, i JMs brf Tullmästaren, bor Eva och John John Appelqvist med sina barn Lilian, 6 år, och Edward, 7 år, som söndagsmyser på sängen med det svenskproducerade spelet Minecraft på surfplattans skärm. Lilian och kompisen Klara piper ut och in i trapphuset.  Klara bor vägg i vägg.

– När de skulle sova över hos varandra i somras kastade vi bara över täckena mellan balkongerna, säger Eva.

Paret bodde i en äldre lägenhet i området i tio år.

– Vi trivdes så bra att vi ville stanna här, berättar John John. Och nyproducerat kändes tryggare och smidigare när vi blev fler. 

När barnen kom behövdes en större bostad, ­vilket lyckligtvis sammanföll med säljstarten för JMs nya bostäder. Eva och John John bokade lägenheten i april 2013 och flyttade in knappt ett år senare.

Det är något visst med att bo lite på kanten, nära till naturen. Många Luthagenbor gör samma sak, de stannar i området och byter upp sig.

Vi kikar runt i familjens 104 kvadratmeter stora fyra med balkonger åt två håll. Från den ena ser man Domkyrkans torn, från den andra gården med dagis och lekplats. Intill kommer snart JMs brf Tegelbacken att växa fram och bli nya hemtrevligheter.

John John visar utsikten över järnvägen mot de graffitimålade bullerplanken mitt emot.

– Jag tycker måleriet är snyggt. Det livar upp och känns lite coolt, nästan som i Berlin.

Tydligen tycker fler likadant, för målningarna får sitta kvar. Ett tåg drar förbi, det hörs knappt genom de ljudskyddande glasen. Det trivsamma plinget från bommarna kan anas, det är ett ovanligt ljud numera som ger atmosfär. Eva jobbar som ekonom på en advokatbyrå i Stockholm och pendlar varje dag.

– Jag har åtta minuter med cykel till stationen, säger hon.

Hon gillar att komma till storstadens brus och sedan åka hem igen till lugnet i Luthagen.

– Jag är van att pendla sedan jag pluggade i Gävle i några år. Det är vilsamt med den egna tiden ombord.

Det ljusa vardagsrummet på 31 kvadratmeter är en lyxigt stor yta, upplyst av Tom Dixons kopparvarma lampa Etch. Köket är öppet.

– Det är grymt att vi kan sitta tolv personer runt köksbordet och samtidigt ett gäng i soffan, säger John John, som arbetar som charkansvarig i en matbutik i närheten.

Hans farfar var slaktare med egen handelsbod i Andersbo utanför stan och han inspirerade John John till ett yrkesliv med mat.

Det är söndag. Vad ska Appelqvists göra i dag? Bara en bit bort ligger Fyrishov, den stora idrottsanläggningen med äventyrsbad och restauranger. Dit går de med barnen ibland. Kanske i dag, kanske inte.

Det är fint att bara ta det lugnt hemma också, gå ut en sväng. Klockarparken alldeles intill ska rustas med grillplatser, fotbollsplan och pulkabacke.

– Det är skönt och avslappnat här i Luthagen, man kommer hem från jobbet och byter om till något bekvämare. Sen kan vi gå ut och handla eller käka glass på torget, säger John John.

Familjen trivs i lägenhet. Eva är ingen husmänniska.

– Jag vill njuta på helgerna, inte slita med ­gräsmattor och träd.

Vi kommer tillbaka till Mimmi Ekholms Plats precis när det börjar skymma. Det lyser inbjudande i hörn­husets fönster. Inne på Brasserie Qvitten lagar ägaren och kocken Dragan Djordjevic plankstek.

– Det må vara gammal hederlig sjuttiotalsmat, men det är vår storsäljare.

Han var en av de första som startade verksamhet här för något år sedan. Dragan hade sett anslagen om de nya kvarteren och insåg att det var en storsatsning av byggbolag och kommun. Han hörde av sig och frågade om de behövde en krog i kvarteret. Det var faktiskt precis vad de tänkt sig.

Nu är det full fart i köket.

– Vi kör en salig blandning av moderna rätter. Pulled pork, långkok på oxkind, ungnötslever och raggmunk är poppis. Jag serverar rejäla portioner, säger Dragan.

Läget i det nya centrumet är perfekt för verksamheten.

– Vi tassar försiktigt fram. Här bor nytt folk i en gammal stadsdel. Jag och de andra aktörerna försöker skapa känslan av ett franskt torg, och vi är på god väg.

Det är nytt ljus och sväng i den gamla utkanten av Uppsala, som väckts ur sin industrislummer och går en ljus och livfull framtid till mötes.

Vårt kvarter
Relaterade artiklar

Jämför bostäder